Idag var vi till Rättvik och startade stickan. Jag märkte redan igår att han började ladda sig själv inför sin uppgift. Jag har inför varje start gjort samma rutiner med honom och pratat med honom att nu stig ska du tävla.
Kanske skrattar och tänker hästar förstår inte vårt språk. Jodå det gör dem. ;)
I morse verkade han pigg och glad, jag tog tempen och det såg bra ut. Sedan fixade jag och Emelie i ordning honom för lastning.

Vi blev full bil, jag, min lilla Mathias, syrran Emelie, mamma och pappa.
Therese värmde Stickan båda gångerna och var nöjd. Det kändes bra. Jag önskade både Stickan och Therese lycka till.
Nervös, denna nervositet som gör detta så himla roligt.
Jag älskar spänningen. Bilen släpper fältet, 2140 m, stickan har spår 2. Han öppnar bra men 7an öppnar ännu bättre. Therese letar sig snabbt ut i dödens. Stickan får ligga utvändigt 7 an ända in på upploppet. Åh då står jag och hoppar. Ska han vinna eller blir han tvåa tänker jag. Kom igen nu stickan snälla lägg i en växel till!

Ja med bara ett huvud slår Stickan 7an i mål.
Puh!
Inte mycket men det räcker till vinst:)
Therese kommer och jag får åka med bort till vinnarcirkeln.

Tack Therese för den grymma styrningen! :)

 

Ja drömmen nu är att få honom att kunna klassa sig i ett v75 lopp.
Men än är det lite mer upp till bevis som gäller.

Åh min älskade vän
Stickan, Stig One <3